Plus ett nio timmars flyg då. Så är jag äntligen framme på Long Island!
Kan ju faktiskt ta allt från början.
Hängde med Andrea och Hardan hela natten till onsdagen, gjorde ingenting och allting, tog ett jobbigt farväl. Somnade 04, steg upp klockan 06, gick i duschen. Var så trött så att påsarna under ögonen hängde ner till knäna, men glad ändå!
Satte mig i bilen och åkte ner till färjan. Mitt i allt när vi satt i sjöfrukosten slog det mig. Jag åker nu. Det som alltid hade varit "om tre månader", "om fyra veckor", eller "imorgon" var nu plötsligt idag.
Fast så var det inte riktigt heller. När vi skulle checka in på Arlanda vid 15 förklarade Norwegian crewet att deras nya plan hade fel på bromsarna och att flyget skulle vara försenat till 04 på torsdag morgon. Jaha. Då var det bara att vänta. Vinkade först av mamma och pappa och grät som ett litet barn. Sen var det bara jag. Eller jag och hundratals andra ilskna resenärer förstås. En del gjorde förståndiga saker som att supa sig fulla, eller att åka hem. Men jag satt där på Arlanda, och ruttnade från 14-04.
Först klockan 05.15 lyfte planet, och jag sov hela vägen. Sen VIPS var jag framme!
Och nu är jag här! Har bekantat mig med familjen och området och varit till Long beach. Här är det 30 grader och strålande sol, så lite sommar ännu!
Det skulle ju vara fel att klaga.
