Där satt jag igår nämligen. Med ett jäkligt sjukt öra,
en svullen hals och diverse krempor.
Vi satt oss ner. Det är ju så man brukar göra.
Och där satt vi i minst en och en halv timme,
och då överdriver jag inte ens.
Till råga på allt så var stolarna hårda och obekväma. Två platser bort satt två "gamla" gubbar (tydligen inte så sjuka) och pratade och skrattade högt, en mamma satt och läste tidning efter tidning för sitt barn. Och på tal om barn. Cirka tre flickor, under sju satte sig och ritade vid bordet framför mig och ropade konstant "Titta mamma, vad fin den blev!" eller något liknande.
Jag väntade och väntade, blev mer irriterad, väntade, trodde att mitt öra skulle explodera, väntade...
Jag tror jag hade en nära döden upplevelse igår kväll på sjukhuset.
Men till slut kom jag in till läkaren!
Och nu sitter jag här. Fully alive.
Ska ta mina antibiotikatabletter och sen fara till Ida på 18års pardey.
Vi ses väl kanske någongång! Puss.
Jag köpte solbrillorna med diamanter till Idaho.
Hoppas hon gillar't!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar