Torsdag.

Ni vet när man har levt på köttsoppa en hel vecka. En såndärn köttsoppa som ens morfar har stått och kämpat med att laga, som man måste äta upp till den är slut så att man kan svara "den var jättegod, vi åt upp allt med en gång!" med gott samvete. En soppa som aldrig tar slut. Vi fick liksom tjugo lådor nerfryst köttsoppa.

...i alla fall. När man har ätit det till middag varje dag i en vecka längtar man till den där dagen då den måste vara slut. Det kan liksom inte finnas mera, man har ätit så jäkla mycket man bara kunna till middag bara för att den skulle ta slut snabbare. 

Man går ner för trappan och frågar glatt "vad ska vi äta idag?", hoppas på att få höra pizza, oxfile eller något annat fettigt komma ut ur mammas mun.

"jadu. Vi hittade den sista lådan köttsoppa just. Jag tänkte att ni kunde äta det eftersom pappa jobbar och jag ska till Avancia nu. Det går snabbt att värma"

Alltså skjut mig.